Filosofernas kommunism

I mars 2009 hölls en filosofisk konferens i England om ämnet "den kommunistiska idén". Nu har boken med anförandena kommit ut under titeln "The Idea of Communism", redigerad av Slavoj Žižek och Costas Douzinas, på förlaget Verso. Det gemensamma för inläggen är att idén om kommunismen fortsätter leva, trots att den betraktats som död sedan den "reella socialismen" gick under för ett par decennier sedan.

Men vad är då innebörden i denna idé? Ett enkelt svar vore att den innebär att egendom ska vara gemensam. I så fall är idén gammal. De första kristna ska ju enligt Bibeln ha praktiserat egendomsgemenskap, liksom senare klostren. Drömmen dyker sedan upp gång på gång under historiens lopp, t.ex. under de medeltida bondeupproren . Men den formulerades också i "Kung Lear" av Shakespeare, i Thomas Mores "Utopia", och andra, senare "utopier".

Alain Badiou hänvisar uppskattande till Platons uppfattning att de filosofer som bör styra staten ska leva i egendomsgemenskap. Jacques Rancière invänder att för Platon var egendomsgemenskapen förbehållen en elit, medan för hantverkarna som arbetade med sina händer, privategendom fortsatt skulle gälla. Staten var för Platon "kommunisternas styre över arbetarna", vilket Ranciére försmädligt påpekar, påminner om dagens Kina!

Flera av filosoferna kritiserar, med rätta tycker jag, platonisten Badious tanke om att det skulle existera en överhistorisk Idé om kommunismen. Den "moderna" kommunismen uppstod med Marx och Engels framställning i "Kommunistiska Manifestet" 1847. De anknöt förvisso till tidigare uppfattningar, när de sammanfattade kommunismen som "privategendomens upphävande". Men samtidigt menade de att kommunismen inte är ett ideal, utan den "verkliga rörelsen" för att avskaffa det rådande samhällstillståndet.

För marxisterna var kommunismen inte längre en dröm, utan ett resultat av att lönarbetarna i fabrikerna inte kunde avskaffa löneslaveriet genom att hitta en ny klass att suga ut. Istället var de för sin befrielse tvungna att avskaffa alla klasser, inklusive sin egen.

Trots att kommunismen alltså inte var ett ideal som skulle förverkligas, så hävdade Marx att den skulle förverkliga principen om "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov". Denna motsägelse, som någon av filosoferna pekar på, förefaller mig ganska skenbar. Vilken definition man än använder, "gemensamt ägande" eller "produktion för behov", så är det uppenbart att vi aldrig haft länder som förverkligat kommunism i den marxistiska betydelsen.

Men det har som bekant funnits politiska rörelser under 1800- och 1900-talet, vilka satt kommunismen som mål, och även regerat i en stor del av världen i flera decennier. På frågan varför dessa partier och stater misslyckades har filosoferna i denna bok inte mycket av värde att komma med, tyvärr.

Bl. a. Alain Badiou och Antonio Negri, är beredda att som lärdom av Sovjetsystemet, avfärda organisering i form av partier och stater överhuvudtaget. Žižek däremot är inte lika anarkistisk. Men han ser pessimistisk på utsikten att arbetarklassen någonsin ska ta steget från "klass i sig" till "klass för sig", eller med andra ord att medvetet ta på sig sitt "historiska uppdrag", att förverkliga det klasslösa samhället.

En, som jag tycker, underlig idé hos några av de 15 filosoferna är att det skulle finnas två "idéer om kommunism", en filosofisk och en politisk, och att - antyds det - bara den filosofiska idén fortsätter vara levande.

Majoriteten anser ändå att finanskraschen 2008 ställde frågan på den politiska dagordningen. Men ändå är jag lite förvånad och besviken över elfenbenstornskaraktären på flera av inläggen. Ett par av dem uppfattade jag t.o.m. som innehållslöst svammel. Och för några gäller det att visa att man har läst Heidegger, Nietzsche, Derrida och Foucault, men dessa herrar hade inte mycket relevant att säga i ämnet...

Vad är "moderniteten"?

Diskussionerna om modernitet, postmodernitet, altermodernitet kan vara ganska förvirrande. Vad är modernitet t.ex.?

Bakom beteckningen det "moderna" ligger framstegstanken från upplysningstankarna, att allt blir bättre med tiden. Ju modernare desto bättre... Men att säga att något är modernt, säger alltså i princip ingenting om hur det är eller vilka egenskaper det har. Begreppet är tomt på innehåll!

När Microsoft skulle kopiera Apples teknik, så kallade man sitt nya operativsystem för "New Technology", NT. Det här var i början på 1990-talet, och denna "nya" teknik känns ju inte så ny längre. Vad ska den teknik som kommer efter den nya kallas? Den postnya? Samma dilemma uppstår med begreppet "modern". Och det underliga ordet "postmodernism" uppstod, för att nyligen avlösas av postpostmodernismen...

Modernitets- och postmodernitetsbegreppen är centrala i Hardts och Negris imperietrilogi. Det är förvånande med tanke på att de säger sig utgå från marxismen. Det är svårt att förstå varför de likt många icke-marxister blandar ihop kapitalism, industrialism och upplysningstänkande i ett enda begrepp, "det moderna".

Hardt och Negri hävdar faktiskt att den marxistiska skillnaden mellan samhällets ekonomiska "bas" och dess politiska och kulturella "överbyggnad" är föråldrad i dagens postmoderna samhälle. Men även i sin beskrivningen av hela den "moderna" perioden utgår de från förändringarna i idéerna, inte i produktionssätten och klassrelationerna. Förändringarna i suveränitetstanken framhålls. Stor vikt läggs vid att de amerikanska grundlagsfäderna knöt an till det gamla Roms imperieideologi. Osv.

Resultatet av detta idealistiska sätt att beskriva historien blir sådana konstigheter, som att de som bekämpade kapitalister och imperialister, kallas för anti-modernister. Medan de borgerliga och feodala krafter som slogs mot upplysningsidéerna bara sägs stå för en annan typ modernism.

När Hardt och Negri drar upp den stora skiljelinjen mellan modernitet och postmodernitet, så bortser de från att det handlar om faser i ett i grunden samma kapitalistiska samhällssystem. Därför tenderar de t.ex. att överdriva skillnaden mellan "fordism" och "postfordism", mellan jättefabriker med löpande band respektive "just-in-time"-produktion och nätverkskommunikation.

Det postmoderna arbetet sägs vara dominerat av intellektuellt och affektivt arbete, vilket resulterar i immateriella produkter, idéer och känslor. Visst finns det sådana tendenser, men de tycks blanda ihop vad Marx kallade "konkret" och "abstrakt" arbete.

Så länge det är det "abstrakta" arbetet som skapar värden, kvantitativt realiserade i pengar, så har i grunden inget förändrats. Det är ökningen av mervärdena som fortfarande är drivkraften i systemet.

Arbetsvärdeteorin anses föråldrad, därför att skiljelinjen mellan arbets- respektive fritid suddas ut mer och mer. Det kan kanske vara ett argument för att exploateringen ökar, att kapitalismen fungerar sämre, men inte för att priserna fortfarande används för kvantitativa jämförelser mellan arbetsprodukter.

Det är beskrivningen av ekonomin som är den stora svagheten i imperietrilogin. Det gäller både ekonomin idag och det nya ekonomiska system som tänks avlösa det nuvarande. Hur konkret ska de ekonomiska relationerna inom "multituden" se ut? (En märklig idé som de har är att eventuellt är att det är dagens finanskapitalism som kommer att utgöra modellen för framtiden - den är ju så "immateriell"...)